Jag har funderat länge på om jag ska börja blogga igen. Ska jag göra det för mig själv, någon annan? Jag kommer fortsätta i den här bloggen, vem orkar ha enmassa halv"färdiga" bloggar liksom?

 

Jag har inte haft någon inspiration att skriva. Vad ska jag skriva om? 

Well, här efter kommer jag skriva om hur ett liv, mitt liv har vänts upp och ner. För varje år som går väntar jag på att få en försändring. Jag väntar på att orka förändra mig själv. Det är ingen kort enkelt grej.

2017 vändes hela mitt liv upp och ner. Jag hade allting så himla perfekt. Mitt liv var perfekt. Jag hade ett eget stall med världens bästa inackorderingar, alltså stallsgäng med med den bästa familjeandan man kunde ha. Jag bodde på gården i min lilla lägenhet. Egen bil, eget hästsjälv, egna hästar, hundar... Mina fina katter och så ska vi inte heller glömma att jag bodde 100m från en strand- vad det ens så långt ifrån?

På vården 2017 föll allting i kras. Jag orkade inte mer. Grannarna var verkligen superelaka och drev oss från stallet. Jag valde att ge upp mitt fina stallsgäng och min gård. Vi flyttade.

Enda sedan den dagen har en del av mig fattats. Jag tappade bort mig själv 1.6.2017. Mitt liv hade rasat och det var början på en ny resa som skulle ta hela mitt psyke till en annan värld. En värld där ingen känner mig längre, intens jag själv.

 

Jag kommer vilja skriva om allting som rör sig i mitt huvud, vilket är väldigt mycket. Och en dag kunna läsa tillbaka och tänka "... Jag tog mig faktiskt upp därifrån" och nästan skratta lite åt saken.

Den dagen är inte imorgon och den är definitivt inte nästa vecka. Men den kommer.

 

Eller... Små. Dom växer så det knakar!

Det är ju så att jag "bestämde" (oj, det bara hände!) mig för att bli crazy catlady i ung ålder så... Två maine coonare har flyttat in i slutet på november/början av december!

Namn valen säger väl sitt? Då dom är systrar så heter dom självfallet Elsa & Ana som i filmen Frozen! Mina två prinsessor!

 

Många ifrågasatte mig angående att skaffa ny häst, redan innan Leunora gick bort "är det verkligen nödvändigt?" "ska du inte ta en paus?"  "vad blir du bättre av en ny häst så fort?" "är det inte bättre att sörja ordentligt först?".

 

Många frågor men egentligen finns det bara ett enda, enkelt svar på dessa; Alla sörjer vi på olika sätt.

 

Det fanns inget som kunde krossa min värld mer än att min bästa vän skulle gå bort så fort. Inget. Jag valde att ta en häst på prov redan en vecka innan Leunora skulle få somna in, dels för att inte behöva se Leunoras box tom, dels för att få fortsätta mitt liv och att få hålla ridningen i gång. Jag vill aldrig slänga bort det Leunora förde med sig dessa månader vi fick.

 

Hästen som var på prov kändes inte rätt. Allting kändes så... Nej. Så hon åkte hem. Jag blev erbjuden att komma och titta på en väns häst. Inget tvång till köp (med tanke på min budget men det for ju åt pepparn...), bara titta och prova.

 

Ja... Alla vet väl hur det brukar sluta. Han var rent ut sagt skitkul att rida!

 

Så nu står jag här, med en tysk hopphäst vid namn Clausen. Han är som en stor nallebjörn! Finns inget bättre än chillaxa i stallet och sätta huvudet i famnen och bli kliad- men så ska vi inte glömma godiset ;)

 

Nu måste jag erkänna att jag är rätt värdelös på att komma ihåg mannens meriter. Jag vet att han gick 130-140 i tyskland, har för mig att det var junior/ungdom, vad det heter. Förra ägaren tävlade 110 som mest. Skulle även ha för mig att han ändå klarat LA dressyr.

 

Ja, vi får väl se vart han tar mig. Hittills verkar det väldigt lovande- en skitkul häst på många sätt och världens snällaste att ha med sig till nya platser!

 

 

I februari stack vi, jag och min fina märr Leunora på vår första hoppträning/ar. Vilken katastrof. Jag var rädd som få att komma in på en låg, typ 60cm kombination i trav. Trodde jag skulle dö men vi överlevde.

 

Vi fortsatte träna. Plötsligt under våren befann vi oss på vår första dressyrtävling någonsin, min första tävling någonsin! Jag trodde jag aldrig skulle våga tävla. Alla som tittar på mig. Dömer mig (ok, alla dömer inte men... Känslan ni vet).

För ca 3 veckor sedan tog jag det jobbiga beslutet att min underbara, älskade Leunora skulle få somna in och springa vidare. Orsaken var en rad kroniska sjukdomar samt en ev. lös benbit i ryggraden. Veterinären erbjöd oss att spruta benen (alla 4) och komma över till Mälarkliniken för att röntga ryggen eftersom apparaten hon hade med orkade inte igenom en så stor häst så kunde bara röntga benen hemma. Ja, tänkte jag. Jag gör ALLT för mina djur. Allt. Mina djur är min värld.

 

Och då måste jag också tänka om... Skulle jag åka över till Sverige, en ca 5-6h lång resa (enkel väg) för min skull... Eller Leunoras?

 

Leunora skulle aldrig bli frisk och fullt ridbar igen trots alla veterinär besök. Ja, man kunde gömma det onda, precis som jag gjorde nu- Vi lade snabbt sulor under för att hon över huvudtaget skulle kunna gå för att ha en chans att vänta på den svenska veterinären, fast nu kunde mediciner gömma ytterligare. Allt skulle ändå fortsätta växa i hennes ben och nere i hovarna. Min häst var riktigt sjuk i 3 ben.

 

Jag valde att hon skulle få somna in glad och lycklig. Hellre skulle hon få gå ett halvår tidigare- Lycklig. Än att behöva bli knäpp och en orolig själ igen.

 I 1år och 4månader jobbade jag med att försöka få hennes själ lugn, det gick väl ärligt sagt sisådär men för att vara Leunora så gjorde hon stora framsteg.

För 12 dagar sedan gick jag med henne den sista biten och såg henne försvinna i mörkret tillsammans med sin hovslagare som gick sista biten. Det är bilder som aldrig kommer försvinna, min fina häst som försvinner föralltid.

 

Jag har ännu inte riktigt förstått att hon är borta tror jag, jag pratar om henne som om hon stod i stallet ännu för att sedan komma ihåg att hon inte finns. Ibland inbillar jag mej att hon ska stå i sin box halv 7 på morgonen, brumma och hälsa god morgon.

 

Lika som islänningen Askja, som gick bort för ca 4 månader sedan, så kan jag säga att även denna häst har jag allting att tacka för, för mitt hästliv. Askja kunde jag tacka för att ha startat upp mitt hästliv, hon som lärde mej allt i början. Leunora är den som tog mej tillbaka, 18år senare, hon som kom som en räddande ängel då jag höll på att strunta i allt som hette hästar. Ja, min gammelponny hade (har) jag kvar men han var (är) ute på foder.
Leunora fick mej till det jag alltid drömt om: Att få tävla och träna ordentligt.

Vi hann få ett ärevarv med förstapris tillsammans, det var vår sista tävling och både 80 och 90 klassen gick rent ut sagt -skitbra-.

 

Jag är nöjd över allt vi gjort tillsammans. Allt från svordomar och tårar till glädjetårar. Det är bra fler gånger jag fått bita mej i läppen för att inte börja lipa av lycka, för att den hästen gett mej så mycket.

Jag tittar på alla 6, fina rosetter vi har, varje dag. Jag ser varje dag min stolta fina häst med rosetten fast i tränset. Oj så hon älskade att få berömmelse och all uppmärksamhet på henne!

Tack för allt fina häst. Du var och är mitt allt, jag kommer aldrig sluta med hästar tack vare dej <3

 

Har precis tittat klart programmet "Kalla fakta". Idag handlade det om djurplågeri hos transporter av djur samt slakterierna. Jag blir så ledsen. Då det kommer till djur har jag väldigt starka åsikter.

 

Bönderna har stränga direktiv om hållningen av djur, de flesta är duktiga och sköter sig, som djurägare älskar man sina djur. Nu pratar jag då om mänskligt djurfolk, inte såna som enbart ser djur som pengar.

Men då det kommer till transporten av djur. Jag minns för ett par år sedan då jag tittade på några vackra hästfilmer, om folk som lärde sig läsa hästen och lärde sig följa varann. Plötsligt var jag inne på transport av främst hästar som skulle till slakt. Jag blev illamående, jag hade länge mardrömmar om hästar som skriker på hjälp, dessa bilder finns än idag i mitt huvud.
Det är absolut ingen nyhet att djuren åker i en stor lastbil till slakt men att inte följa det som ska följas gör mig galen! Inga sjuka djur på transporten, ge dem mat och vatten då resan är lång, svalka dem om det är varmt, inga dräktiga djur.
Då djuren kommer fram till sin sista anstalt, djuren stressas ända tills de dör. Låt dem gå mot sitt öde i lugn och ro istället för att fösas iväg i stress och bråttom- tid är ju pengar.

Vi behöver knappast dra upp lagen destu mer än att den är löjligt snäll mot dessa personer som orsakar djuren lidande. Personerna förtjänar samma straff som en person misshandlar en annan människa, en person som kanske till och med mördar någon.
Djuren har ingen talan, det utnyttjas allt för väl på alla möjliga dåliga sätt. Jag undrar varför inte domstolen/allmänheten gör något åt dessa brott, ni är nog fler än mig som undrar detta.

 

Djuren lever för oss. Kom ihåg det nästa gång din katt smeker dig på kinden med sitt huvud, din häst gnäggar efter dig eller grisen som kommer och tittar om du har nåt gott i handen.

 

 

Ps. Bilden har inget med vanvårdade kor att göra, dessa unga kor bor jag granne med och hälsar på dem varje dag då jag går ner till hästarnas bete. Riktig morgonboost med hungriga hästar, hundarna som springer omkring och leker och så kor, kanske till och med kalvar som hälsar god morgon. Ja och så har vi katten då som springer efter förstås!

Mitt företag kommer ett steg närmare öppningsdag varje dag. Företaget  kommer alltså handla om fotografi- Som jag alltid drömt om. Jag kommer fotografera allt mellan himmel och jord, utför alla uppdrag så som lokaler som ska fotas, porträtt, djur, bröllop osv. Listan kan bli hur lång som helst! Jag kommer också ha lite tavlor till salu som varit på utställning i Kasnäs/Finland för några år sedan.

Men för att inte enbart satsa på en sak så kommer det andra, stora huvudämnet att vara gelnaglar, min passion och stora hobby! Har varit lite i salongen och grejat i helgen, mitt bord är på plats, bara gelgrejerna som ska på plats och lite småfix så är det klart, kommer bli så mysigt!

Och småsaker som även min hysteriska hobby- virkning kommer vara till salu. Finns inget mysigare än att kolla på film (det lilla man hinner, haha!), tända ljus, en bit choklad och virkningen i handen! Men... Jag måste väl försöka bli av med allting också att inte garderoben svämmar över? ;)

 

Ja, jag vet, udda kombinationer, men jag vill göra så mycket så jag valde att trycka ihop allt i ett. Nu får vi bara att efterfrågan finns!

 

Nu ska jag skärpa mej, borde börjat med prislistorna för lääänge sedan! Då jag startar företaget kommer jag även ha specialerbjudanden så nu får jag verkligen sätta på ett kol!

 

 

Ibland har jag snabba ryck! En sak att stryka från "to do list 2015" är redan redo att strykas bort! Igår lämnade jag in pappren för att starta eget företag! Trodde jag skulle vänta i en evighet på allting men vips som det var så ramlade FO numret in i mailen samt att mitt företagsnamn blev bekräftat!

Så jag vågar påstå att det är spännande tider!

 

I helgen ska jag och Leunora köra årets debut ridlektion i dressyr bara banan tänker hålla sig på god fot. Efter den lektionen ska vi köra fullt ut och sikta på sommaren, vi är taggade till 100%!

Nu då det är nytt år så är det många som lägger upp nya mål. Det har även jag funderat på, både inom livet och ridningen. Så nu är det dags att skriva upp dem, dels som en påminnelse åt mej själv om jag börjar slarva och att ni som finns i mitt vardagliga liv ska knacka mej på axeln och säga "Halooo! Sätt fart på, 2015 är ju strax över!".

Mina mål:

*Börja en utbildning till nagelterapeut

*Må bättre än skitåret 2014

*Starta eget företag

*Jobba tills jag stjälper (japp, jag trivs med att jobba hårt)

*Tosca och jag ska tävla agility minst 3 starter

*Åka på minst 1 äventyr

 

 

Vad det gäller Leunora och mej... Hur ska vi hinna med allt?

*Fortsätta jobba på att förlänga steget, myrstegen ska bort!

*Bygga meeer muskler, finns det nå snyggare än en vältränad häst?

*Hoppa 1.20cm

*Hoppa banor

*Tävla i dressyr

*Tävla i hoppning

*Åka på träningar

*Mjuka upp rygg och nacke

*Jag ska skärpa mej med longeringen och göra det oftare

 

 

Oj härregud. Undrar under vilken kategori det blev mest mål, haha!

 

 

 

 

 

Har varit en väldigt tuff tid senaste tiden så har inte blivit mycket till inlägg här. Har försökt söka jobb, vilket har gått relativt bra, jag jobbar nu som inhoppar vikarie på ett dagis- det trodde man inte om mej! Sedan har jag också provat på telefonist jobb, hoppeligen har jag fortsatt jobb men det får framtiden utvisa. Min häst Dreki har flyttat till åland och jag har fått en boom av tillökning i familjen, nämligen 5 degusar och två kaniner. En rejäl del av min tid går åt mina 12 fyrbenta! 

 

Men det här med djurboomen har ingen positiv bakgrund, jag önskar det hade varit på ett annat sätt. Min älskade morbror/gudfar gick bort i en krock för drygt 3 veckor sedan. Allting hände så snabbt. En plötslig saknad och tomhet slog till. Jag kände mej så hjälplös till mina kusiner. Det jag kände jag kunde bidra med var att ta hand om min morbrors djur, eller ja, mina kusiners djur. Det kändes bra attbkunna hjälpa med något jag är bra på- ha fullt med djur. Alla har det väldigt bra, Kalle & Hobbe som kaninerna heter bor i en stor box i stallet tillsammans med hästarna. Deguna utspridda över lägenheten. Lovar det är en hel del städning!   

  

Äntligen, nu är jag utflyttad från min gamla lägenhet och det är ennu mer härligt att vara långt borta på en ny ort!

Nu undrar ni säkert vart jag hamnat och det ska jag berätta.

 

Jag sitte ute på paradisön, exactly. Åland! Jag kände att jag behövde lite miljöomväxling. Egentligen så tänkte jag flytta hit redan ifjol men så blev det inte riktigt men nu är jag här och stortrivs!

 

Nu blir det lite detaljbilder!

 

 

Inga nya bilder för min del, för mycket photoshoots jag vill göra, allt för lite tid! Jag jobbar som en idiot just nu för att kunna hålla igång allt som rör sej omkring just nu. Det senaste dygnet har varit otroligt tungt, sov dåligt mellan måndag-tisdag, tisdag väckning kl 8.oo jobb 9.30-16.30, sedan till nästa jobba och ha nattskift 21-8.oo, hem och sova 2 timmar och iväg till jobbet kl 11-15.30. Direkt efter jobbet stack jag till en bilfirma för att skriva på lite papper i väntan på att min nya beauty ska komma hem. Hade önskat ta hem bilen idag redan men ett papper saknades till min gamla bil som de ville ha och nya bilen ska åka iväg för registrering (import bil), antagligen är den klar fredag eller måndag. Vill NU ju!

Så mitt senaste 1,5 dygn har varit riktigt tufft! Väldigt lite sömn och arbete i ca 20 timmar med allt som allt 5 timmars sömn, huoh, gott folk! Det här med två jobb var kanske att ta lite väl vatten över huvudet? Mina kommande två veckor kommer att vara riktigt horror, ca 13h jobb/dag isträck, slutar ena jobbet, iväg till andra, hem och sova.

Ser verkligen fram emot att få lönerna kan jag försäkra er om! Nu ska jag äntligen hoppa i säng med en fil och somna bums, så trött, imorgon fortsätter jobbet!

Igår var en riktigt rutten dag, jobbig fredag, allt för mycket. Åkte till min vän på en kaffe då jag fick en brilliant idé som passar till mina sagoteman, dock viker jag lite av från Askungen, rödluvan osv. Så ikväll ska jag åka iväg på en fotografering, äntligen! Nyfikna? Ledtrådar: Röd klänning, gröna ögon.

Vågar du gissa?