Oj vad nöjd jag är över gårdagen, går inte att beskriva med ord!

 

Ibland har jag och Leunora ganska stora problem, hon tycker det ibland (läs ganska ofta) är rätt jobbigt att lyssna på mig som ryttare, hon gör verkligen allt för att göra arbetet så lätt som möjligt för sig själv.

 Orsakerna kan vara många men de jag redan vet om att halsen är en katastrof, hon är så himla spänd att det orsakar många problem. Du vet ju själv då du är så spänd i axlarna att du tror du kommer gå sönder vilken sekund som helst. Ryggmuskler har vi jätteproblem med att bygga, känns som att det blivit bättre de 2 senaste veckorna med kostbyte men manken, trots att hon har hög, är allt för spinkig och sidorna "hänger". Då hon har svårt att bygga ryggmuskler så orkar hon inte bära sig själv, speciellt inte i galoppen, tack och lov hade hon inga spänningar i ryggen som orsakade problemet. I ridningen måste vi lära oss att gå rakt, Leunora fuskar gärna och går med rumpan utåt hela tiden i skritt, trav och galopp. Då rumpan styr utåt går hästen totalt fel och musklerna byggs fel, det är en lång väg att gå men vi kommer dit, i sinom tid!

Hennes rumpa är rätt så bra, övrigt på kroppen så tycker jag hon byggt jättebra muskler. Hon har längre inte heller svullen mage, som hon hade då jag fick henne, magen har vi jobbat mycket med.

 

Så vad är då egentligen vårt största problem? Jo, då hon inte orkar bära sig själv så lägger hon hela sin tyngd på mina axlar, det blir väldigt tungt och ibland måste jag till och med avbryta ridningen för att jag inte klarar mer. Jag har provat många olika bett, t.ex. tvådelat med rörliga ringar, det går inte, hon river tyglarna med våld åt sig, sätter upp huvudet och bråkar, bromsen har hon väldigt svårt för. Tvådelat mässingbett med fasta ringar tyckte jag var rätt bra till en början men samma problem har vi där, slänger med huvudet och drar åt sig tyglarna och bromsen är seg. Vi har bl.a. också provat kimbelwick bett men... Nja.

 

Så nu fick jag en snilleblixt, tyckte jag. Jag provar pelham! Ett bett som lägger tryck på nacken, rids ofta med två tyglar (finns även en läder remsa som är speciellt för pelham att köpa). Då hon inte alltid behöver den där extra bromsen så har jag valt att prova på två tyglar, då kan jag lätt låta stångdelen vila utan att störa hästen i munnen extra, har jag då den där extra läder remsan som finns så ger tygeln inverkan på båda ställen tillika, i vårt fall tycker jag det är onödigt. Hon lyssnar riktigt bra på det, jag är riktigt nöjd med att jag knappt behöver hålla i tyglarna och hästen jobbar självmant, inget slående med huvudet och inget dra-åt-sig-tyglarna-bråk. Jag vågade till och med fara ut och prova hur snabbt Leunora galoppera tack vare bettet, hon tyckte det var awsome att få ge gärnet och jag kunde känna mej helt lugn eftersom jag visste att hon för en gångs skull skulle stanna utan bråk. Pelhamet är ingen långsiktig lösning, vårt mål är självfallet att kunna rida på vanligt, snällt tvådelat men just nu känns det som om vi behöver ett litet hjälpmedel då och då.

Så varför är jag lite extra stolt över henne från igår? Vi red på det tvådelade mässingbettet med fasta ringar. Hon lyssnade nästintill perfekt och hon hängde inte helt och hållet på mina axlar! Och var så lugn och trevlig på både uppvärmningen och banan igenom! Några glädjerus fanns såklart mellan hindren men inget jag fick problem med.

Idag blir det vila, varit en jobbig vecka med hoppträning, intervall och hopptävling. Nu ska vi ta lugna pass framtill söndag, då taggar vi hopptävling 70/75cm klass och 90cm, spännande!

Duktiga häst, du är så otrolig. Jag är så lyckligt lottad över att ha dig!