Dreki, 24år gammal
Bilden tagen av Fia B. Bild från 2009
Kommer ni ihåg er första kärlek? Jag fick min då jag var 14år gammal.
Det eländiga tjatet om häst. Jag skavde sönder mammas öron med mitt tjat, som de flesta hästgalna småflickor. Mamma bara lyssnade och mummlade- jag hade ju redan ett perfekt hästliv, inte en egen då men nästan, 3 stycken.
Som vilken dag som helst bläddrade jag på sidan, som då fanns hastannonser.se. Ett bekant ansikte dök upp, Dreki. Det blev ett j*vla halå hemma. Mamma blev galen. Jag blev galen. Jag berättade i panik för mitt stallsgäng, som bestämde sig komma och titta på honom med mig. Mamma lämnade jag vid köksspisen, bokstavligt talat.
Vi åkte och titta. Kom hem. Mamma fick beskedet att Dreki kommer hem. Mammas reaktion ska vi väl inte tala om.
Bara ett par dagar senare var han på gården. Han var på foder i 3månader. Mamma var inte helt med på köp men... Jag ville ju HA honom! Den hämska lilla ponnyn som alltid drog iväg med mig, orkade knappt röra på sig.
Dreki visade sig ett nytt jag under dessa 3 månader, jag som 14åring fick bita i ett ordentligt surt äpple.
Då dessa 3 månader hade gått hade jag panik. Jag får alltid som jag vill. En ganska dålig egenskap faktiskt. Så han blev min. Mitt liv var perfekt! 4 hästar att sköta om. Rida med kompisar och leva en hästmänniskas tonårsdröm!
Men allting har sina sämre sidor. Alla pratar om att inte skaffa häst utan hästintresserade föräldrar innan man gått utbildning. Jag hade ingen hästintresserad i min familj och jag tog det jobbigaste beslutet jag gjort i hela mitt liv, att sälja min stora kärlek.
Dagen då hans grejer lastades på en främmande flakbil. Sista gången jag lastade honom i en trailer. Så honom åka iväg. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Förutom att jag hade sålt min bästa vän, jag hade även svikit en av mina bästa vänner som gick bort, tack vare henne hade jag aldrig fått min fina häst, jag lovade att ta hand om honom för alltid!
i 9månader kändes det som om halva jag fattades. Jag hade haft min häst i 4år.
En helt vanlig kväll, jag hade nyss kört hem min kompis så fick jag ett meddelande på Facebook. De nya ägarna kunde inte ha honom kvar. Inga pengar hade jag, fattig 18 åring som jag var, eller var jag 19? Han skulle hem.
En helt vanlig kväll, jag hade nyss kört hem min kompis så fick jag ett meddelande på Facebook. De nya ägarna kunde inte ha honom kvar. Inga pengar hade jag, fattig 18 åring som jag var, eller var jag 19? Han skulle hem.
Kände att jag började storlipa och fick stanna bilen. Jag ringde hem till mitt stall för att fråga om han fick komma hem. Storlipande försökte jag få ur mej att "Dreki kommer hem!", "Självklart får han göra det!!" fick jag till svar. Usch så lycklig jag var!
Jag kommer aldrig släppa honom mer, vad som än händer. Jag fick lära mig min läxa- köp aldrig häst innan du studerat klart. Lyssna på mamma!
Det finns folk som köper och säljer hästar, dom har ju det som jobb! Men jag skulle aldrig klara av det. Mina hästar, mina djur är min familj, man gör sig inte av med familjemedlemmar!
En ovanlig kväll
Känner att jag bara måste berätta om kvällen igår!
Spenderade min midsommarkväll helt ensam, ja, förutom djuren då. Efter jobbet gick jag till stallet för att städa- träffad en del av stallsgänget. Spöregnade gjorde det och det skulle föreställas midsommar afton? Jag gick in, satt mej på soffan och degade, bestämde mig för att inte röra en enda fena förutom att ta in hästarna. Plötsligt fick jag ett ryck och ville ut o rida, det hade ju trots allt slutat spöregna!
Känslan att bara kunna gå några meter för att hämta hästen när man vill är helt obeskrivlig, det insåg jag igår kväll. Det är sånt där smått i vardagen man glömmer bort att uppskatta.
Efter 15-20min av vår 1,5h lång ridtur såg jag hur väggen (!) av regn kom emot oss, damn. Jag hade bestämt mig för att ta reda på vart den där speciella, lilla vägen gick så vi fortsatte. Hästen lagom förbannad och visade sitt misstycke några gånger. Vi mötte 4 cyklister, 1 bil och 1 husbil på hela långa vägen. Tystnaden, hovarnas klapprande mot asfalten, att höra regnet ösa ner och se hur vattnet droppade från hjälmen var obeskrivligt lugnande. Ljuvligt med midsommar lugn!
Då vi började gå hemåt, allting var så mörkt redan kl 20 på kvällen, plötsligt sprack molnen upp, solen lös så att vattnet som öste ner bländade och då dyker världens perfektaste regnbåge upp! Jag har alltid undrat hur "andra sidan" av regnbågen ser ut. nu vet jag. Regnbågen som började ca 100 meter framför oss och fortsatte till andra sidan om åker- på andra sidan var så himla stark, man såg verkligen tydligt hur färgerna gick. Jag tror Leunora njöt lika mycket som jag men hon vågade nog inte erkänna, hon förlät mig först efter ett par morötter hemma.
Kvällen som började så trist slutade med hur gott humör som helst! En lång skrittrunda med ett par långa galopper, genomblöt ända in till underkläderna var verkligen något som behövdes.
Spenderade min midsommarkväll helt ensam, ja, förutom djuren då. Efter jobbet gick jag till stallet för att städa- träffad en del av stallsgänget. Spöregnade gjorde det och det skulle föreställas midsommar afton? Jag gick in, satt mej på soffan och degade, bestämde mig för att inte röra en enda fena förutom att ta in hästarna. Plötsligt fick jag ett ryck och ville ut o rida, det hade ju trots allt slutat spöregna!
Känslan att bara kunna gå några meter för att hämta hästen när man vill är helt obeskrivlig, det insåg jag igår kväll. Det är sånt där smått i vardagen man glömmer bort att uppskatta.
Efter 15-20min av vår 1,5h lång ridtur såg jag hur väggen (!) av regn kom emot oss, damn. Jag hade bestämt mig för att ta reda på vart den där speciella, lilla vägen gick så vi fortsatte. Hästen lagom förbannad och visade sitt misstycke några gånger. Vi mötte 4 cyklister, 1 bil och 1 husbil på hela långa vägen. Tystnaden, hovarnas klapprande mot asfalten, att höra regnet ösa ner och se hur vattnet droppade från hjälmen var obeskrivligt lugnande. Ljuvligt med midsommar lugn!
Då vi började gå hemåt, allting var så mörkt redan kl 20 på kvällen, plötsligt sprack molnen upp, solen lös så att vattnet som öste ner bländade och då dyker världens perfektaste regnbåge upp! Jag har alltid undrat hur "andra sidan" av regnbågen ser ut. nu vet jag. Regnbågen som började ca 100 meter framför oss och fortsatte till andra sidan om åker- på andra sidan var så himla stark, man såg verkligen tydligt hur färgerna gick. Jag tror Leunora njöt lika mycket som jag men hon vågade nog inte erkänna, hon förlät mig först efter ett par morötter hemma.
Kvällen som började så trist slutade med hur gott humör som helst! En lång skrittrunda med ett par långa galopper, genomblöt ända in till underkläderna var verkligen något som behövdes.
All glädje denna hopplösa dam ger mig är helt obeskrivlig <3
Jag är så himla glad att jag köpte henne. Aldrig att jag hade tanken på att köpa henne ända tills jag fick den halvt desperata frågan "vill du köpa?!". Efter det fick jag bara inse att hon lämnar mig om jag inte köper och hon kan hamna i vem som helsts händer. Hästen som jag tyckte var världens jobbigaste, hästen som påminde mig om varför jag aldrig skulle ha stor häst blev verkligen mitt allt!
Djuren lever för oss- kom ihåg det!
Canon eos 50D, Canon EF 70-300mm 1:4-5,6 USM III
Har precis tittat klart programmet "Kalla fakta". Idag handlade det om djurplågeri hos transporter av djur samt slakterierna. Jag blir så ledsen. Då det kommer till djur har jag väldigt starka åsikter.
Bönderna har stränga direktiv om hållningen av djur, de flesta är duktiga och sköter sig, som djurägare älskar man sina djur. Nu pratar jag då om mänskligt djurfolk, inte såna som enbart ser djur som pengar.
Men då det kommer till transporten av djur. Jag minns för ett par år sedan då jag tittade på några vackra hästfilmer, om folk som lärde sig läsa hästen och lärde sig följa varann. Plötsligt var jag inne på transport av främst hästar som skulle till slakt. Jag blev illamående, jag hade länge mardrömmar om hästar som skriker på hjälp, dessa bilder finns än idag i mitt huvud.
Det är absolut ingen nyhet att djuren åker i en stor lastbil till slakt men att inte följa det som ska följas gör mig galen! Inga sjuka djur på transporten, ge dem mat och vatten då resan är lång, svalka dem om det är varmt, inga dräktiga djur.
Då djuren kommer fram till sin sista anstalt, djuren stressas ända tills de dör. Låt dem gå mot sitt öde i lugn och ro istället för att fösas iväg i stress och bråttom- tid är ju pengar.
Vi behöver knappast dra upp lagen destu mer än att den är löjligt snäll mot dessa personer som orsakar djuren lidande. Personerna förtjänar samma straff som en person misshandlar en annan människa, en person som kanske till och med mördar någon.
Djuren har ingen talan, det utnyttjas allt för väl på alla möjliga dåliga sätt. Jag undrar varför inte domstolen/allmänheten gör något åt dessa brott, ni är nog fler än mig som undrar detta.
Det är absolut ingen nyhet att djuren åker i en stor lastbil till slakt men att inte följa det som ska följas gör mig galen! Inga sjuka djur på transporten, ge dem mat och vatten då resan är lång, svalka dem om det är varmt, inga dräktiga djur.
Då djuren kommer fram till sin sista anstalt, djuren stressas ända tills de dör. Låt dem gå mot sitt öde i lugn och ro istället för att fösas iväg i stress och bråttom- tid är ju pengar.
Vi behöver knappast dra upp lagen destu mer än att den är löjligt snäll mot dessa personer som orsakar djuren lidande. Personerna förtjänar samma straff som en person misshandlar en annan människa, en person som kanske till och med mördar någon.
Djuren har ingen talan, det utnyttjas allt för väl på alla möjliga dåliga sätt. Jag undrar varför inte domstolen/allmänheten gör något åt dessa brott, ni är nog fler än mig som undrar detta.
Djuren lever för oss. Kom ihåg det nästa gång din katt smeker dig på kinden med sitt huvud, din häst gnäggar efter dig eller grisen som kommer och tittar om du har nåt gott i handen.
Ps. Bilden har inget med vanvårdade kor att göra, dessa unga kor bor jag granne med och hälsar på dem varje dag då jag går ner till hästarnas bete. Riktig morgonboost med hungriga hästar, hundarna som springer omkring och leker och så kor, kanske till och med kalvar som hälsar god morgon. Ja och så har vi katten då som springer efter förstås!
Snygga naglar i vardagen
Väntan känns så himla lång! Har äntligen gått nagelteknolog utbildning för att få mitt diplom i handen. Bara proven kvar, sedan är jag klar! Så himla nervigt!
Dressyrpass
Här kommer lite ridbilder från senast. Visst är hon så fin i rosa? Lilla prinsessan!
Bara trav och några futtiga galoppbilder, är allt jag hinner med just nu, ska iväg till stallet och mocka för att sedan dra iväg på jobb.
Iaf så rids Leunora på Pelham på dessa bilder, var så harmonisk ridning att jag inte finner ord, sagt det förutom men helt underbart utan "dragkamp"!
Nu har det varit vila 2 dagar irad, imorrn blir det antagligen 2h skogstur med sällskap och långa galopprundor. Can't wait!
Bara trav och några futtiga galoppbilder, är allt jag hinner med just nu, ska iväg till stallet och mocka för att sedan dra iväg på jobb.
Iaf så rids Leunora på Pelham på dessa bilder, var så harmonisk ridning att jag inte finner ord, sagt det förutom men helt underbart utan "dragkamp"!
Nu har det varit vila 2 dagar irad, imorrn blir det antagligen 2h skogstur med sällskap och långa galopprundor. Can't wait!
Vi är påväg!
Har ni någonsin insett hur liten jag är på Leunora? Har ni kollat skänkeln liksom, haha! Den här bilden är inte så hämsk, det finns värre, som jag verkligen ser ut som en myra!
Jag har alltså ridit ett ordentligt dressyrpass idag. Andra dagen i rad ordentlig dressyr med pelham. Har inte blivit långa pass (ca 20-30min) då hästen tycker det varit väldigt jobbigt att behöva jobba lite extra, utan att krångla med huvudet och dra åt sig tygeln. Nu trivs jag riktigt bra med att rida henne, okej, det har jag alltid gjort men nu känns det inte som en kamp! Inga onda axlar!
Tycker vi gått framåt en hel del den senaste månaden, riktigt nöjd! Så småningom börjar hon bära lite bättre, just här på bilden är ju benen rätt slöa men ryggen ser bra ut och rumpan. Tycker jag, rätta mig om jag har fel. Hittills har vi ridit mest intervall för att bygga muskler, det ser verkligen ut som att det händer något i hennes kropp, balansen är helt annorlunda än för 1 månad sen! Inget händer under en natt eller en vecka men hittills är jag riktigt nöjd! Nu fortsätter vi med växlande arbete 5-7 dagar/vecka och äta sig tjock på betet mellan varven.
En fantastisk, ful ankunge som blev en sagohäst och ett vackert minne
Ibland vill jag bara gråta och skrika ut hur orättvis världen är som vi lever i.
Då jag var liten, ca 7-8år gammal, föddes det en liten krabat som hette Ögn, ett litet islands sto. Det är nästan som "sagan om den fula ankungen", hon var rätt ful-söt då hon föddes. Halva hästen grå, halva hästen mörk, nästan svart. Redan som bebis var hon väldigt speciell med tanke på färgen men tiden kom att visa vad det egentligen gömde sig under den där bebispälsen.
Hästen skulle stanna i stallet där hon föddes, hon föddes alltså inte hemma men för familjens tur som ägde mamman (och min självfallet) skulle stallet tömmas och hästen kom hem till gården.
Vid det här laget var hon ganska mörkgrå, fortfarande den där "fula ankungen", ca 2-3år gammal tror jag hon var. Vi började märka hur pedant hon var, personligheten kom mer och mer fram för var dag som gick. Hon var med om mycket redan som ung, vi levde verkligen drömmen- medan vi red två hästar kom den tredje helt lös med och sprang brevid. Ibland kändes det som i en film, en häftig känsla som inte går att beskriva med ord!
Plötsligt fyllde hon 5år gammal, hon hade blivit vitare. Nu skulle hon börja bli vuxen, hon skulle vänjas in med bett, hon fixade biffen som vanaste hästen i byn. Hon reds in nästan helt barbacka men det gjorde inte mig någonting, hon hade världens bekvämaste rygg, sadel fanns men den fick hänga på hållaren inne i sadelkammaren, den såg bra ut där.
Plötsligt fyllde hon 5år gammal, hon hade blivit vitare. Nu skulle hon börja bli vuxen, hon skulle vänjas in med bett, hon fixade biffen som vanaste hästen i byn. Hon reds in nästan helt barbacka men det gjorde inte mig någonting, hon hade världens bekvämaste rygg, sadel fanns men den fick hänga på hållaren inne i sadelkammaren, den såg bra ut där.
Vi hade många äventyr tillsammans, långa galopper på sommarängar och vinteråkrar, simturer varma sommardagar, pick nick i skogen, race i skogen tillsammans med en kompis... Som oftast förlora, Ögn vägra bli tvåa, så var det bara!
Alla dessa saker gör man med hästar i sin närhet men vad var det som gjorde denna fantastiska häst så speciell?
Hennes lynne var helt bortom det vanliga, den busiga blicken, helt klart redo för att hitta på något bus. Varför inte sticka upp i skogen med sin ryttare bara för att man kan? Det var riktigt kul tyckte hon, det var helt awsome att springa i riskor istället för på vägen. Hon var aldrig direkt elak, hon tyckte bara enormt mycket om att hitta på hyss. Ibland räckte det att nypa närmaste tvåbening i rumpan, bara för att det var kul då den blev arg.
Ibland blev det jobbigt att hitta på hyss, så det var bäst att ta en siesta och låta tvåbeningarna lägga sig brevid och vila i solen, uppmärksamhet, värme och klappar, mysigare kunde det knappast bli... Eller ja, en godisbit var aldrig fel vid sidan om allting, det fanns alltid tid att äta!
Många hästar kommer och går i sitt liv som hästmänniska. Några hästar kommer stanna i resten av ditt liv, även fast dem bara finns i ditt hjärta. Det är trots allt dem som sätter spår som lärt dig någonting och gjort sig speciell för just dig.
Denna sagoponny kommer alltid finnas i mitt hjärta, jag kommer alltid minnas henne som den tuffaste hästen jag mött, vi har många minnen tillsammans som jag gärna skulle rabbla upp men jag kommer sitta här ända till natten. Jag är verkligen lyckligt lottad som fick spendera min tid med denna speciella häst, jag är evigt tacksam för allt jag lärde mig och fick vara med om.
Vila i frid underbara häst, vi ses</3
