Jag är alltså på en (!?) "ordentlig" semester till fastlandet för att hälsa på tjocka släkten och såklart en drös hästar.

Veckan har gått allt för fort och imorgon bär det hemåt trots att jag har tusen saker kvar att göra. Stressen känns bra av... Och värre blev det.

 

Imorse steg jag upp, stressade ner till det jobbiga torget, snabbvända hem- blev och vänta i hundra år på att tanterna kom som jag skulle ha med. Snabbt till hemmastallet för att mäta en sadel för att sedan köra i diket... Där for hela min tidsplan och mina nerver. Kändes som om hela halva lokal befolkningen var där. Jag blir verkligen SÅ irriterad på folk som måste komma i vägen då man måste ha som mest utrymme! GRR!

Efter att ha gjort ett tappert försök i att få upp bilen så hade näsan satt sej ännu mer fast. Suck. Efter många om och men kom den upp. Tack och lov var jag nära stallet så jag hade nära till mina hemmahjältar som hjälpt mig X antal gånger <3

 

Så vad lär vi oss? - Ha inte bråttom i trafiken, speciellt inte på småvägar trots att du kört där 1 miljon gånger innan.

 

Dagen var i princip förstörd. Hälsade på mina syskon hos fammo och sedan till hemmastallet.

Red vackra Jaafar igår, red han också idag och kommer göra det imorgon också. En snäll 3årig arab valack som är en riktig gentleman trots att i stort sett bara vara på sutten på, små turer i skogen någon gång nu och då. Efter att jag ridit honom och mockat var mitt humör bra igen. Hästar gör verkligen under!

 

Tack Jaafar för att du räddade min dag, snart iväg på klassträf!