Fick mig en god påminnesle igår om hur vackra islandshästarna är! Ja, jag har ju min gamla, skruttiga här hemma men man blir ju hemmablind, det tror jag alla med häst ibland blir.
Kommer att komma bilder nu som då på denna vackra. Han hade låååång man på båda sidor, så sagolik!
Canon eos 50D, Canon EF 17-40mm 1:4 USM
Ibland vill jag bara gråta och skrika ut hur orättvis världen är som vi lever i.
Då jag var liten, ca 7-8år gammal, föddes det en liten krabat som hette Ögn, ett litet islands sto. Det är nästan som "sagan om den fula ankungen", hon var rätt ful-söt då hon föddes. Halva hästen grå, halva hästen mörk, nästan svart. Redan som bebis var hon väldigt speciell med tanke på färgen men tiden kom att visa vad det egentligen gömde sig under den där bebispälsen.
Hästen skulle stanna i stallet där hon föddes, hon föddes alltså inte hemma men för familjens tur som ägde mamman (och min självfallet) skulle stallet tömmas och hästen kom hem till gården.
Vid det här laget var hon ganska mörkgrå, fortfarande den där "fula ankungen", ca 2-3år gammal tror jag hon var. Vi började märka hur pedant hon var, personligheten kom mer och mer fram för var dag som gick. Hon var med om mycket redan som ung, vi levde verkligen drömmen- medan vi red två hästar kom den tredje helt lös med och sprang brevid. Ibland kändes det som i en film, en häftig känsla som inte går att beskriva med ord!
Plötsligt fyllde hon 5år gammal, hon hade blivit vitare. Nu skulle hon börja bli vuxen, hon skulle vänjas in med bett, hon fixade biffen som vanaste hästen i byn. Hon reds in nästan helt barbacka men det gjorde inte mig någonting, hon hade världens bekvämaste rygg, sadel fanns men den fick hänga på hållaren inne i sadelkammaren, den såg bra ut där.
Vi hade många äventyr tillsammans, långa galopper på sommarängar och vinteråkrar, simturer varma sommardagar, pick nick i skogen, race i skogen tillsammans med en kompis... Som oftast förlora, Ögn vägra bli tvåa, så var det bara!
Alla dessa saker gör man med hästar i sin närhet men vad var det som gjorde denna fantastiska häst så speciell?
Hennes lynne var helt bortom det vanliga, den busiga blicken, helt klart redo för att hitta på något bus. Varför inte sticka upp i skogen med sin ryttare bara för att man kan? Det var riktigt kul tyckte hon, det var helt awsome att springa i riskor istället för på vägen. Hon var aldrig direkt elak, hon tyckte bara enormt mycket om att hitta på hyss. Ibland räckte det att nypa närmaste tvåbening i rumpan, bara för att det var kul då den blev arg.
Ibland blev det jobbigt att hitta på hyss, så det var bäst att ta en siesta och låta tvåbeningarna lägga sig brevid och vila i solen, uppmärksamhet, värme och klappar, mysigare kunde det knappast bli... Eller ja, en godisbit var aldrig fel vid sidan om allting, det fanns alltid tid att äta!
Många hästar kommer och går i sitt liv som hästmänniska. Några hästar kommer stanna i resten av ditt liv, även fast dem bara finns i ditt hjärta. Det är trots allt dem som sätter spår som lärt dig någonting och gjort sig speciell för just dig.
Denna sagoponny kommer alltid finnas i mitt hjärta, jag kommer alltid minnas henne som den tuffaste hästen jag mött, vi har många minnen tillsammans som jag gärna skulle rabbla upp men jag kommer sitta här ända till natten. Jag är verkligen lyckligt lottad som fick spendera min tid med denna speciella häst, jag är evigt tacksam för allt jag lärde mig och fick vara med om.
Vila i frid underbara häst, vi ses</3
Canon eos 50D, Canon EF-S 70-300mm 1:4 III USM
Livet som hästmänniska har sina framgångar men innan du når dit kommer du stöta på mer motgångar än du någonsin kunnat ana. Du kommer möta många trevliga människor, duktiga, giriga, motsträviga och dem som behöver en liten hjälp på traven. Allting är givande, allting händer för en orsak. Ta med dig allting ut i livet som du ser och lär.
Jag personligen kommer nog aldrig att sätta ribban så högt som regionala tävlingar, VM, FM, SM är intens på tal om. Jag är nöjd om jag över huvudtaget vågar mig på en klubbtävling eller två. Jag blir väldigt lätt nervös då någon tittar på under min ridlektion redan, ögon som stirrar, munnar som dömer. Jag tänker mer på vad människor tycker och tänker än vad jag vågar satsa framåt. Det låter löjligt men så är det. Jag har heller aldrig haft en häst jag kan tävla eller sätta ribban högre med. Förrän nu.
Jag tränar för min egen skull. Jag vill bli bra, jag vill bli bättre. Mitt personliga mål just nu är att bli en duktig ryttare, att samla på mig erfarenhet och att vara en god stallsbedrivare.
Har du några mål i livet? Kanske du själv är en hästmänniska och sätter dina mål inom denna fantastiska sport?
Canon eos 50D, Canon EF 70-300mm 1:4-5,6mm USM
Oj vad jag längtar till sommaren! Något jag verkligen läääängtar efter är att sitta i gräset och spana in snygga hästar på tävlingar, kan lätt sitta timtal! För hästar, fota och att sitta och tjattra med en god vän tillika, finns det inte mycket som slår!
Dessutom har jag en liten inspirations dag idag! Har provat en dressyrsadel på min dam, passade riktigt bra sålänge jag har ett fårskinn under. Red i den också- inte samma som jag är bortskämd med den fina låne sadeln jag fått låna men jag tror nog det blir bra då jag vänjer mej!
Imorrn ska även Leunora klippas- Äntligen! Sedan kör vi äntligen igång med hårdträning, nu är det backar och skog som gäller för att få upp kondisen!
Passa även på att gilla min Facebook sida!
Canon eos 50D, Canon EF-S 70-300mm 1:4-5,6 USM
Här ekar det tomt!
Har så mycket att ta tag i och saker att göra så bloggen blir lidande, ber om ursäkt för det!
Slänger en bild in på Zahara, arabtjejen ni sett förut här på bloggen.
Canon eos 50D, Canon EF 17-40mm 1:4 USM III
Som variation här på bloggen så är det nog bäst jag laddar upp denhär bilden, med en häst på!
Ja, jag ber om ursäkt, min blogg har exploderat i hästande, hästar, häst, helt enkelt.
Men kan inte låta bli, idag har jag fotat den här arab damen, riktig ögongodis!
Nu ska jag sitta här, redigera familjebilder och hästbilder från dagens skörd innan det är dags att åka till mina egna hästar, idag är det ridning som står på schemat!
Canon eos 50D, Canon EF 70-300mm 1:4-5,6 III USM
Igår var jag iväg för att fotografera. Denhär gången var det Cyrill en 29årig Tinker som stod framför kameran. Överlägset äldst som varit framför min kamera i hästväg men är det någon mer än mej som tycker han ser ut som 20år max?
Han lever ett riktigt lyx pensionärs liv, önskar fler hästar hade det såhär, sitt eget berg vid vattnet, stor hage så man intens ser banden. Går fritt i lugn och ro.
På bilden har han fått tillräckligt av oss, han tyckte vi var väldigt krångliga som förstörde hans lugna dag, stå framför kameran, nä, orkar inte!
Och för ikväll håller jag med honom, är så fruktansvärt trött efter denna dag, jobbintervju, fotografering i 2h, ridning, kvällsstall ja, nu tycker jag på OFF!