Här är hon, Min Tosca!

Efter 700km körsträcka så var hon äntligen hemma, min "lilla hemlighet". Hon är en långhårig Collie (precis som Hausti), en riktig Lassie har jag nu!

Vi har inte hunnit spendera många timmar tillsammans men. Jag är kär.

 

Hon är väldigt skygg så det gäller att inte dundra omkring, klart är det en ny miljö men hon kurar ihop sej och är skraj (undra inte på då Hausti går på som ett ånglok!). Hon är endå riktigt försiktig. Vågar inte titta omkring sej, är tyst och lägger sej ner tills jag bär iväg henne t.ex. till övre våningen. Hon viftar på svansen då jag talar med henne men hon är endå rätt tveksam. Var också ute med henne en stund, utan Hausti, hade henne lös och hon lyssnade super! Hon är ju trots allt 2år gammal men hon verkar vara bra uppfostrad (hon är alltså från Haustis uppfödare).

Hon är också väldigt liten i växten, det var meningen att hon skulle bli avelshund men då hon var så liten så dög hon inte (varför jag fick henne så orkar jag inte ta upp, lång historia med Hausti involverad), hon är alltså riktigt, riktigt vacker! Ska ta några fina bilder på henne imorgon. Imorrn är det girls-time för henne och mej i stallet, Hausti får sitta hemma sålänge, är ju bara några timmar så. Då hon aldrig sett hästar förut (antar jag) så är det bättre att hon får undersöka och vänja sej i lugn och ro än att Hausti ska kuta omkring och skrämma upp henne. Dessutom löper hon så med min okasterade hanhund (kastreringstid beställd) som springer lös och en lös Tosca så... Inte.

 

Äntligen har jag en flicka som jag kan skämma bort med enmaaaassa rosa! Många har trott att Hausti är en flicka då han haft rosa ehrmh... Men nu ska det vara rosetter och grejer. Ja jag är lite knäpp men någon gång nu och då måste hon ju få vara extra fin ;>

Tycker det är så kul att äntligen ha två vovvar, har länge velat ha en kompis till Hausti!